Ulla Catarina Höglund, 29 år gammal och mor till tre barn, försvann kvällen den 20 maj 1970. Enligt hennes make släppte hon av honom vid en skola och skulle besöka sin syster innan hon två timmar senare skulle hämta honom, men hon kom aldrig tillbaka. Systern uppgav senare att Ulla aldrig varit på besök. Dagen efter anmälde maken henne försvunnen. Maken häktades några dagar senare sedan parets bil, en vinröd Renault, hittats på en parkering med sätet bakskjutet. Klockan 20.40 den 3 juni 1970 ringde en anonym man till en polis i Södertälje och uppgav var kroppen låg. Morgonen den 4 juni hittades Ulla under en gran utanför Hallinge, cirka en mil från hemmet. Maken hade alibi, eftersom han och hans elvaåriga dotter suttit och tittat på tv vid den aktuella tidpunkten, och ett vittne pekade inte ut honom. Ett annat vittne ska ha sett Ulla plocka upp en okänd man. En teori är att hon haft en hemlig älskare som bragt henne om livet. Rättegången inleddes i augusti 1970 och blev mycket uppmärksammad, bland annat på grund av det hårda tonläget mellan länsåklagaren Otto Meijer och den åtalades advokat Olof Arvidson, som var kritisk mot utredningen. Riksåklagaren Holger Romander befriade under pågående rättegång Meijer från uppdraget på dennes egen begäran, vilket är mycket sällsynt. Rättegången lades därefter ner och utredningarna avslutades formellt i maj 1972. Fallet preskriberades 1995. Advokat Olof Arvidson skrev 1971 en bok om mordet och den efterföljande rättegången med titeln Erkänn!. TT:s kriminalreporter Kjell Rynhag beskrev fallet som ett av de mest uppmärksammade mordfallen i svensk kriminalhistoria.