Bakgrunden var att ett antal adelsmän misstänktes av Erik XIV för förrädiska stämplingar mot kungamakten. Nils Svantesson Sture dömdes för högförräderi till döden av Höga nämnden efter att ha deltagit i ett misslyckat försök att inta Bohus fästning. Han benådades men tvingades hålla ett skymfligt tåg genom Stockholms gator den 15 juni 1566. Tillsammans med medlemmar ur ätten Sture fängslades Sten Banér och fångarna överfördes till Uppsala slott. Våren 1567 kallades rikets ständer till Uppsala för att bekräfta domarna. Den 24 maj besökte kungen greve Svante Sture i fängelset och bad om förlåtelse, men förlorade besinningen och störtade in till Nils Sture, som han dödade med dolk och spjut. Kungen flydde ur staden och gav order till sina drabanter att döda de övriga fångna herrarna samt att hugga ned riksrådet Dionysius Beurræus. Den 27 maj påträffades kungen förklädd och förvirrad i Odensala socken. Under Eriks svaghetstillstånd tog rådet över styrelsen av landet och befriade hertig Johan ur fängelset. Kungens yngre bröder ledde ett uppror som slutade med att kungen avsattes i september 1568. Bland de dödade fanns Svante Sture den yngre (50 år), Nils Svantesson Sture (23 år), Erik Svantesson Sture (21 år), Abraham Gustafsson Stenbock, Ivar Ivarsson (Liljeörn) och Dionysius Beurræus. De kläder som Svante, Nils och Erik Sture bar vid mordet har bevarats och visas i dag i Skattkammaren i Uppsala domkyrka.