Händelserna inleddes den 19 augusti 1904 då en brevbomb exploderade i händerna på stockholmsdirektören Karl Fredrik Lundin, som klarade sig med lättare skador. Detta beskrivs som världens första dokumenterade användande av en brevbomb. Mannen bakom dådet var uppfinnaren Martin Ekenberg, och ett genomgående drag i hans attentat var att han utnyttjade offrets bekantskapskrets och det aktuella politiska klimatet för att rikta misstankar mot andra personer eller organisationer. Vid det andra attentatet, kallat den valentinska parfymflaskan, exploderade en brevbomb den 4 maj 1905 på postkontoret vid Linnégatan i Stockholm. Tre posttjänstemän skadades relativt svårt, värst drabbad blev postiljonen Johan Gottfrid Sundvall. Det tilltänkta offret var hovrättsnotarien Alfred Valentin. Det tredje attentatet ägde rum den 9 oktober 1909, då direktören John Hammar vid Sveriges allmänna exportförening fick tummen och pekfingret bortslitna när han öppnade ett paket. Samma dag mottog överdirektören Johan Sjöholm i Göteborg ett fjärde paket, vars bomb inte exploderade på grund av en trasig utlösningsmekanism. Det var handstilen i de brev som följde dåden som kopplade Ekenberg till attentaten. Vid husrannsakan i hans hem och laboratorium i stadsdelen Clapham i London hittades ingredienser till sprängämnen, antändningsanordningar, aluminiumtuber och ett tryckeri med samma stilsorter som använts i breven. Ekenberg greps i London men erkände aldrig dåden. I februari 1910 dog han plötsligt efter att en brittisk domstol beslutat att utlämna honom till Sverige; det spekuleras i att han tog sitt liv med hjälp av ett svårupptäckt gift.