Den 26 oktober 1990 tog sig två män, 31 och 34 år, olovligen in i ett hus i Lindome för att skaffa ett vapen av en person känd som Räven. Männen hade tagit fel på adress och överraskades av Ernst Olsson som bodde där. Ett tumult utbröt som slutade med att Olsson blev grovt misshandlad och ihjälslagen med sin egen stekpanna. Männen stal nycklar, silverbestick samt en tavla, körde mot Göteborg och besökte strippklubben Baby Doll. Kvällen därpå hittades Ernst Olsson död på köksgolvet av sin dotter Margit Ericsson. Bilen vid Olssons hus spårades och två män häktades. De omfattande spåren på mordplatsen kom från två av polisen välkända personer i Lindome, bägge med missbruksproblematik och tidigare dömda för våldsbrott. Den ene av männen erkände inledningsvis mordet men tog senare tillbaka sitt erkännande. Den ene åtalades för mord och den andre för medverkan till mord, och männen skyllde på varandra i Mölndals tingsrätt. Den ene dömdes för mord och den andre för medverkan till grov stöld samt skyddande av brottsling till 18 månaders fängelse. Endast morddomen överklagades, och inför hovrättsförhandlingarna bytte den dömde advokat till Pelle Svensson. Hovrätten för västra Sverige ansåg att det inte kunde uteslutas att båda männen i samråd mördat Ernst Olsson, en möjlighet som saknades i åklagarens gärningsbeskrivning och som domstolen därmed inte fick pröva. Mannen dömdes istället till sex månaders fängelse för grov stöld. Åklagaren valde att inte söka prövningstillstånd i Högsta domstolen. Båda misstänkta gärningsmännen är numera avlidna. Fallet ledde till stor medial uppståndelse och Lindomefallet har blivit ett juridiskt begrepp för fall där åtalade skyller på varandra och därigenom får mildare domar eller helt slipper straffansvar.