Käpplingemorden var resultatet av växande motsättningar mellan tyskarna, som utgjorde Stockholms ledande skikt genom handel och administration, och den svenska stadsbefolkningen, där de flesta hantverkare var svenskar. Spänningen ökade särskilt efter att drottning Margareta besegrat tyskarna i slaget vid Åsle 1389, vilket gjorde henne praktisk regent. De tyska hättebröder organiserade en livvaktstyrka och trakasserade den svenska befolkningen. En försökt fredförhandling i Tälje misslyckades. Den 14 juni 1389 samlades tyska hättebröder, soldater och köpmän på Stortorget vid Kåkbrinken, där en anklagelseskrift lästes upp med namn på 76 svenska så kallade förrädare som skulle gripas. Några arresterades på slottet, andra fördes till Riddarholmen för tortyr. Den 15 juni brändes tre män på bål: Jöns Kabbemagher, Lars Uphughom och Gregers Röde. Den 17 juni, kallad Helga lekamens natt, fördes slottets fångar över till Käpplingeholmen där de låstes in i en byggnad som sedan tändes på. Antalet dödsfall varierar mellan olika källor, från lägsta siffran 15 till högsta siffran 76. Enligt legenden följdes branden av ett fruktansvärt väder med åskväder och skyfall.