Den 18 juli 1984 hittades ett par plastsäckar med delar av en styckad kropp vid Talludden under Essingeleden. Den 7 augusti hittades ytterligare säckar med delar av samma kropp en kilometer därifrån vid Eugeniavägen vid Karolinska institutet. Kroppen identifierades med hjälp av fingeravtryck som Catrine da Costa, en 27-årig drogmissbrukare och prostituerad i Stockholms innerstad. Huvudet, genitalierna, de inre organen och det ena bröstet återfanns aldrig. Den sista kända observationen av henne i livet gjordes söndagen den 10 juni 1984 i Kungsträdgården. I sitt obduktionsutlåtande från den 23 november 1984 skrev docenten Jovan Rajs att Catrine da Costa styckats av en person med allmänna medicinska kunskaper och sakkunskaper i anatomi och obduktionsteknik. Han bedömde även att styckningen föregåtts av ett mord. En rättsläkare vid rättsläkarstationen i Solna misstänktes och anhölls den 3 december 1984, men släpptes fem dagar senare i brist på bevis. Rättsläkaren och en allmänläkare, i massmedia kallade "obducenten" och "allmänläkaren", åtalades i januari 1988 för att tillsammans ha mördat och styckat Catrine da Costa på rättsläkarstationen i Solna. Den 8 juli 1988 ogillade Stockholms tingsrätt samtliga åtal, men uttalade i domskälen att det var ställt utom rimligt tvivel att läkarna styckat kroppen, varvid brottet mot griftefriden dock var preskriberat. Läkarnas legitimationer återkallades och kammarrätten fastställde 1991 återkallelsen. Fallet fick stor publicitet och gav upphov till flera böcker, TV- och radioprogram samt debatter om rättssäkerhet och feminism i Sverige. Senare resningsansökningar och skadeståndskrav mot staten avslogs, och i april–maj 2026 lämnades ansökningar om ersättning ex gratia in.