Det cypriotregistrerade fartyget Britannia anlöpte Göteborgs hamn. Svenska Sjöfolksförbundet och Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) krävde att rederiet skulle teckna ett svenskt kollektivavtal, ett s.k. ITF-avtal, och nya anställningsavtal för den filippinska besättningen på fartyget istället för de utländska anställningsavtal som besättningen redan hade. I kraven ingick att ITF-avtalet skulle ges retroaktiv giltighet och att rederiet skulle till sjöfolksförbundet för besättningens räkning utge ett belopp motsvarande skillnaden mellan ITF-avtalets löner och de löner som betalats till besättningen under tiden från det att den omkring tio månader tidigare mönstrade på fartyget. När rederiet vägrade att acceptera kraven förklarade sjöfolksförbundet fartyget i blockad. Svenska Transportarbetareförbundet beslutade om sympatiåtgärder för lossning och lastning, och sjöfolksförbundet beslutat om blockad avseende bogserbåtsassistans. Rederiet, Sveriges Stuvareförbund och Sveriges Redareförening hävdade att blockaden var olovlig eftersom besättningens villkor redan var reglerade genom ett gällande kollektivavtal med besättningens fackförening på Filippinerna. Arbetsdomstolen granskat avtalen och fann att villkoren och arbetsrätten i flagglandet var förenliga med ordre public. Domstolen dömde blockadåtgärderna mot det bekvämlighetsflaggade fartyget för olovliga enligt medbestämmandelagen.