Attarps gård hade 1844 köpts av Per Ludvig Ekwall, tidigare kontrollör vid kronoarbetslägret i Borghamn och arrendator av ett kalkbrott där. Torsdagen den 5 juni 1845 insjuknade pigan Maja-Stina Forsberg och Per Ludvig Ekwall i svåra magplågor och kräkningar. Maja-Stina Forsberg avled samma natt och Per Ludvig Ekwall avled på måndagen. Provinsialläkaren Sköldberg kunde efter obduktion konstatera att pigan avlidit av arsenikförgiftning och att Ekwall insjuknat av samma skäl. Även Ekwalls hustru Hedda Ekwall insjuknade i lindriga symptom men tillfrisknade snart. Polisutredningen kom att fokuseras mot pigan Hedda Thorman, som dessutom anklagades för att i lönndom ha begått barnamord. Det framkom att hon haft en affär med sonen i huset, Wilhelm Ekwall. Den 4 juli erkände Hedda Thorman att hon på uppmaning av Wilhelm Ekwall begått morden, varpå Wilhelm häktades. Inga rester efter något foster påträffades dock, och en medicinsk granskning ifrågasatte om hon verkligen fött barn. Under fortsatta förhör erkände dottern Sophie Ekwall mordet och uppgav att hon lagt arsenik i faderns spenat. Wilhelm släpptes och Sophie häktades. Sophie återtog senare sin bekännelse och kom med flera nya versioner, bland annat att fadern begått självmord och att hon och modern gemensamt utfört morden. Även modern Hedda Ekwall häktades men nekade. Under förhören framkom uppgifter om att Per Ludvig Ekwall bland annat skulle ha bedrivit incest med sina döttrar. Tingsrätten dömde slutligen Sophie Ekwall till döden genom halshuggning, Hedda Thorman till ris, tukthus och uppenbar kyrkoplikt, Wilhelm Ekwall till böter, medan Hedda Ekwall frikändes i brist på bevis. I hovrätten ändrades domen i december 1846, så att Hedda Thorman frikändes och Sophie Ekwalls dödsstraff omvandlades till fängelse. Sophie benådades 1868 och levde sedan till 1897. Yngve Lyttkens, som behandlade fallet i Attarpsmorden 1953, var övertygad om att Hedda Ekwall var oskyldig.